Jag älskar att utforska nya städer och se dom med nya ögon. Promenera. Åka buss. Vika av på gator jag aldrig någonsin gått på. Iakkta livet som pågår. Ekorrhjulen. Ögonblicken. Scenerierna. Och detta är inte första gången.
Konserthuset är blått och otroligt vackert, någonting jag vetat tidigare men aldrig verkligen tittat på och upplevt. Förrän nu.
Sara i Malmoe har blivit Sara i Stockholm då jag har varit här i tre veckor och praktiserat på ett riktigt bra kontor. Jag älskar Stockholm och just nu verkar det som att jag blir kvar i den här staden. Känns overkligt. Jag fick reda på det i förrgår. Den senaste tiden har det gått så bra för mig så jag får nypa mig i armen och hålla mig i trappräcket.
Så ska bloggen leva kvar? Isåfall blir det en nystart i ny kostym och namn. Vad säger ni, min tappra skara läsare?
Bilden är från kontorets kapphylla. Arkitekter bär svart, sägs det.
Jag kommer ihåg när jag slutade vara barn. En dag för många år sedan sa jag till min mamma att jag kände en konstig känsla i kroppen. Vad jag än gjorde och hur många läxor jag än gjorde så var det som att jag aldrig kände mig färdig. Klar. Och ledig. Sådär som man kunde vara på sommarloven som barn.
“så kommer det vara resten av livet” sa min mamma.
Tänk vad rätt hon hade.
Min mamma och vår bebis för några år seda på en plats som innebär trygghet och kärlek. Bilden är fotad av mig och spontan. Jag tror jag testade mammas nya kamera. De bästa bilderna är spontana och kan fånga ett ögonblick och en känsla som alltid slår en arrangerad bild.
När det kommer till just bloggar läser jag mest modebloggar. Annan information får jag mest från vanliga webbsidor.
Mina ögonstenar bland modebloggarna är sedan många år Caroline aka Fashion Flash och Stylorectic. Tredjeplatsen går till Fashion Toast.
När det kommer till bloggar som relaterar till Landskapsarkitektur är Gatukonst.se en favorit och en mästare på att inspirera till skrivarlust är Några Rader som alla bör läsa.
För ett år sedan bodde jag i Valencia och det känns som ett helt annat liv. Pressen på hur livet ska vara, hur det ska se ut och kännas fanns inte där. Vi svenskar har så höga krav på oss själva och kan glömma att leva livet på det sätt som får oss att må som bäst.
Jag mådde lite bättre än en vanlig höst. Jag tror, faktiskt, väldigt mycket beror på solljuset. I Sverige är det korta dagar med svagt solljus genom de tjocka molnen. I Valencia visar sig solen och skiner många timmar nästan varje dag. Vår kropp och celler behöver solljus för att tillverka hormoner som vi blir pigga och glada av. Den biologiska delen av oss, som inte är moderna maskiner, behöver solljus. Så enkelt är det.
Inställningen, att skola och jobb är viktigt men inte är allt, har jag lyckats få med mig. Jag har varit mer harmonisk den här senaste terminen än alla andra terminer jag någonsin gjort i skolan. Så på så sätt är jag samma person nu som för ett år sedan.
