De offentliga toaletterna på bottenplan på Stadsbiblioteket i Malmö har blått ljus så man inte ska se sina blodådror och sticka sig i dom. Rätt smart faktiskt. Så borde det vara på uteställen också så tjejerna inte ser hur de sminkar sig och inte spenderar en evighet på toaletten.
En skillnad från Malmö och Valencia (svenskar och spanjorer) är hur vi beter oss när vi passerar någon på en annars tom gata med lång synsträcka.
Här i Sverige ser man att någon kommer och noterar vad det är för slags människa innan personen kommit så pass nära så detta märks. När det skiljer några meter mellan personerna så tittar man antingen i backen, himlen, mobilen eller åt sidan tills passerandet är färdigt. Skulle man verkligen vilja titta in personen igen ”var han snygg?”, ”vilka coola skor!”, ”glor inte hon lite väl mycket på mig?”så tittar man snabbt. Väldigt snabbt.
I Spanien börjar man med att titta på den andra, sedan.. fortsätter man med det till passerandet är färdigt. Vad ska man annars titta på? Om man gillar det man ser så ler man även lite eller visar att man gillar genom att titta extra mycket och verkligen spänna blicken.
Det som är intressant är att det här är inlärd social kultur som vi bär med oss, men att jag även anpassade mig när jag bodde i Valencia. Jag ändrade mitt eget beteende och jag accepterade andras beteende på ett annat sätt eftersom kulturen är så där. Jag ska försöka att titta mer på andra människor utan att känna mig dum. Vi är bra på att gå runt i vår egen glasbubbla och hålla oss på behörigt avstånd från andra, så det är bara bra att sticka hål på den ibland.
Min thaibasilika har inte fått nog med uppmärksamhet under projektet och nu ser den ut ungefär som jag mår. Hängig, uttorkad och ont i halsen.
Jag laddar upp inför sista dagen med projektet och deadline kl 17.00
Min lilla kontorsplats på skolan ligger högst upp i en jättefin ombygd lada som vunnit arkitekturpriser. Den gör det till en fröjd att arbeta och dagarna går fort. För fort.
Jag har en granne som varje morgon, verkligen varje, hostar upp sina lungor. Han hostar först till två gånger sådär så det verkligen tar stopp och man tror en spya ska ta vid. Direkt efter kommer ofta ett annat läte som låter som en fis (men min logiska hjärna kan inte tro att detta är möjligt precis varje gång. Kanske är det ljudet när hans kran slås på?) och detta sker 5-10ggr varje morgon. Varje. Jag är van och tänker knappt på det längre, men ibland undrar jag. Vem är det? Är han sjuk? Är det bara en riktigt äcklig morgonrutin?
”Sådär då har ännu en härlig morgon anlänt! Morgonstund har guld i mun så att säga. Dags att hosta upp lungorna!”
Jag har suttit på skolan hela dagen och knåpat på projektet. Upp och ner i skala, svävat som en heliumballong utan snöre och försökt hitta någonstans att landa. Sedan på bussen på vägen hem så plötsligt hände det. Jag fick ett ankare rakt i huvudet. Jag har landat.
Bäst före datumet på min brun utan sol- spray hade passerat. Detta märkte jag efter jag hade sprayat den i ansiktet..
Jag blir alltid mest nöjd med mig själv på suddiga bilder. Antagligen för att verkligheten ser bättre ut med lite oskärpa.
På bilden har jag, som ni såklart ser, ett jättefint linne från Topshop med vågiga kanter och en svart paljettjacka från Gina Tricot. Svart och vitt. En ganska djärv och svårburen kombination.
Jag har haft ett sådant friskvårdsavtal hos Vårdcentralen då man betalar en summa för tre år som täcker all undersökning och lagning under de åren. Idag var det dags för tredje besöket och sista besiktningen som jag gick igenom prickfritt.
Förresten, minns ni att all tandvård var gratis fram till man var 19år? Det hade jag glömt. Det är så lätt att ta för givet alla förmåner vi har i det här landet.
Tillbaka till undersökningsrummet. Varför är tandläkare alltid så våldsamma? Förklarar man att man har en liten grop någonstans som ilar och misstänker hål så tar dom genast fram en stålkrok och kör in den i hålet så nära nerven det går och ruckar lite fram och tillbaka. Skrapar gärna lite på sidan också så man får gåshud på ställen man inte trodde det var möjligt. Idag berättade och visade jag att jag hade ett munså på insidan av underläppen och hade lite frågor om det. Lite senare besiktar hon munnen, tand för tand, och drar fingret längs hela botten av underkäken och, ja, rakt på mitt munsår. Att äta med såret är en plåga, att borsta tänderna är tortyr så att få ett finger skrapat över det är inte skönt det heller. Man känner sig som en del av tandläkarutbildningen där man ligger och blir behandlad som rekvisita.
Det är skönt när det börjar blöda av tandtråden. Är det en konsekvens av mitt True Blood- tittande?
