De offentliga toaletterna på bottenplan på Stadsbiblioteket i Malmö har blått ljus så man inte ska se sina blodådror och sticka sig i dom. Rätt smart faktiskt. Så borde det vara på uteställen också så tjejerna inte ser hur de sminkar sig och inte spenderar en evighet på toaletten.
Min nyaste kära ägodel köpte jag på konstmuseet Louisiana i Danmark. Den håller ordning bland brev och tidningar på köksbordet och den gör mig glad med sitt lysande sken. Den tillför och kompletterar alltså mitt liv på många olika sätt. Jag kommer nog aldrig växa ifrån neon.
Malmö bjuder på strålande sol och värme idag och då passar det perfekt att gå på guidad tur på en plats på skolan där man sällan får komma in.
Det jag skrev i föregående inlägg intresserar mig, därför läser jag nu en kurs som heter people and enviroment. Hur påverkas vi av vår omgivning och hur påverkar vår omgivning oss?
Idag ska vi få komma och se rehabiliteringsträdgården som finns på skolan. Min skola har värdsledande kunskap inom miljöpsykologi och den trädgården används för att rehabilitera riktigt svårt psykiskt sjuka människor. När man totalt har gått in i väggen eller inte ser någon mening med någonting så mår man bra av att börja om från början. Se plantor växa. Den mest kravlösa formen av liv. Mer kommer jag få lära mig alldeles strax.
En skillnad från Malmö och Valencia (svenskar och spanjorer) är hur vi beter oss när vi passerar någon på en annars tom gata med lång synsträcka.
Här i Sverige ser man att någon kommer och noterar vad det är för slags människa innan personen kommit så pass nära så detta märks. När det skiljer några meter mellan personerna så tittar man antingen i backen, himlen, mobilen eller åt sidan tills passerandet är färdigt. Skulle man verkligen vilja titta in personen igen ”var han snygg?”, ”vilka coola skor!”, ”glor inte hon lite väl mycket på mig?”så tittar man snabbt. Väldigt snabbt.
I Spanien börjar man med att titta på den andra, sedan.. fortsätter man med det till passerandet är färdigt. Vad ska man annars titta på? Om man gillar det man ser så ler man även lite eller visar att man gillar genom att titta extra mycket och verkligen spänna blicken.
Det som är intressant är att det här är inlärd social kultur som vi bär med oss, men att jag även anpassade mig när jag bodde i Valencia. Jag ändrade mitt eget beteende och jag accepterade andras beteende på ett annat sätt eftersom kulturen är så där. Jag ska försöka att titta mer på andra människor utan att känna mig dum. Vi är bra på att gå runt i vår egen glasbubbla och hålla oss på behörigt avstånd från andra, så det är bara bra att sticka hål på den ibland.
Min thaibasilika har inte fått nog med uppmärksamhet under projektet och nu ser den ut ungefär som jag mår. Hängig, uttorkad och ont i halsen.
Jag laddar upp inför sista dagen med projektet och deadline kl 17.00
Är ute och åker rulltrappa i silverleggings och svart stickad kofta.
Min lilla kontorsplats på skolan ligger högst upp i en jättefin ombygd lada som vunnit arkitekturpriser. Den gör det till en fröjd att arbeta och dagarna går fort. För fort.
Ett tips på matsäck är att ta med sig en termos med hemmagjord smoothie om man inte vill äta tung mat pga träning eller liknande. Idag blev det en med mjölk, apelsinjuice, fiberhavregryn, blåbär, proteinpulver och banan. Det går ju att blanda i vad som helst man har hemma. Man kanske inte tänker på att en termos håller både värme och kyla, dessutom är den tät och läker inte som lunchlådan gärna gör. Man slipper alltså en dator dränkt i dressing, att få håll när man tränar och blir mätt tack vare en enda liten termos.
Jag har suttit på skolan hela dagen och knåpat på projektet. Upp och ner i skala, svävat som en heliumballong utan snöre och försökt hitta någonstans att landa. Sedan på bussen på vägen hem så plötsligt hände det. Jag fick ett ankare rakt i huvudet. Jag har landat.
